Berättelser från bygden

Ursprungligen publicerat i Släktlänken 2026-2 Gamla seder vid mjölkhantering, bakning och stortvätt på Orust i början av 1900- talet, delvis med dialektord. En berättelse av Agda Olsson, Burås, Långelanda. Mjölkhantering I en gammal lagår (ladugård) var fähuset av trä, både golv och båsar. Kräga (kreaturen) stod bunna (bundna) i varsitt bås. Ljuset kom från små fonster, och på kvällen från en fotogenlykta eller under krigen från karbidlyktor. Det fanns ju inget elektriskt [jus då. Det blev ej allmänt förrän på 1940-talet. Det fanns inga gödselrännor utan gössela (gödseln) lå (låg) på fähusgangen (gången) och fick mågas (mockas) ut innan mjölkningen. Mjölkpallar användes inte på Orust förrän en bit in på 1900-talet, utan då satt man på huk och mjölkade, det var ganska tröttsamt. Sedan kom pallarna, antingen runda med fyra ben eller de vanliga avlånga pallarna. Det var ofta kvinnorna som mjölkade, det var inget kärgöra (karlarbete) men det fanns allt kärar (man) som också kunde mjölka. F

Kartongen är helt mjuk av fukt och faller nästan isär när jag drar fram den i ljuset från krypgrundsutrymmet. Jag vet inte vilken låda det är i ordningen, men jag har redan fyllt upp en 30 kubiks container och hunnit med ett antal vändor till Månsemyrs återvinningscentral. Tempot har varit högt för det är ett helt hem som ska tömmas. Dagens arbetspass hastigt tog slut när jag börjar bläddra bland dokumenten. Pulsen höjs en nivå då mitt släktforskarhjärta bultar allt snabbare. Med fågelkvitter i bakgrunden tar jag ut allt i vårsolen och börjar granska materialet närmare. Jag har hittat en skatt! Hur hamnade jag här? Det korta svaret är att min man och jag köpte grannens hus efter att han hastigt gått bort i julas. Det lite längre är att vi hamnade i Svineviken efter flera års letande efter sommarställe. Vi hade tillbringat flera somrar upp och ner för kusten i vår lilla Sunwind 26:a och alltid andäktigt passerat Koljöfjorden dramatiska landskap på hemvägen. När det visat sig att äldsta

Orusts Släktforskare fick förfrågan om släkten Munk på Kärreberg, från en dansk student. Eftersom jag hört talas om Munk sedan barnsben ville jag gå vidare med detta.Munkens hål, ligger strax före prästbostället i Långelanda, där skulle vi som barn cykla försiktigt förbi, så att vi inte hamnade däri. Det är branten ned mot bäcken, som kallas Munkens hål. Vi fantiserade om att en munk hade skadats där. Senare fick vi höra att det var morfars anfar, en präst med namnet Nikolaus Munk, som tillsammans med hästen körde utför branten. Han dog några dagar efter olyckan. Nikolaus Munk bodde på Kärreberg, men skulle vikariera i Långelanda för sin svärfar Per Nering, kyrkoherde i Myckleby, som var sjuk. Nikolaus efterlämnade hustrun Eva Nering och den 2-åriga dottern Sigrid Maria Munk. Sigrid är förmodligen den sista som föddes med efternamnet Munk på Orust. Hon och maken Olof Åkerström bodde på Kärreberg. De flyttade senare till Vasseröd i Långelanda. Sönerna Olof och Niklas Åkerström bodde kva

Bamse Björnsson i Vräland i Långelanda socken byter till sig gården Nedre Dale i Stala socken av länsherren Claus Bille på Bohus fästning mot vederlag av gården Ryr i Lycke socken på Inland. Kommentar: Enligt 1542 års jordebok hette brukaren till gården Vräland Bamse. Enligt samma jordebok var Nedre Dale sämjegods vilket antyder att gården tidigare kan ha varit fritt frälse. Efter original på pergament. Privat ägo. Daterat Vräland måndagen efter 22 juli 1543. Fyra sigill och två sigillremsor vidhängande. Jeg Bamze Biörnnssen kenthes oc giör alle witterligt mett thette mit obnne breff ath jeg mett mijenn gode frij wilge oc samticke giortt haffuer eth wenligtt magge schipte mett erllig mand oc strenge ridder her Claus Bilde till /Allinde?/, hövitzmand paa Bahus, i saa maade ath forenembde her Claus Bilde oc hans arffuinger tiill ewige thidt schulle frelselig ffulge, nydde oc beholle en gordt heder Ryr ligendes paa Indlandt wdj Löcke soggen oc giffuer arligenn tiill landskildt iij marc da

Per Haraldsson i Sköllunga i Ucklums socken säljer sin hustru Helga Helgesdotters arvejord i Mölneby Sörgård i Långelanda socken till hennes syster Börta Helgesdotter och hennes man Jon Börjesson i Mölneby. Efter original på pergament i Göteborgs Landsarkiv (GLA), Holms gårdsarkiv. Daterat Ormebacka (Hällsberg) ting den 3 juli 1640. Avskrift: Folke Almegius. Kiendis iag Per Harrelson boendes wdj Skällen i Ocklenn sogen och wetterligt giör for alle wdj dete met obne bref, at iag med min kierre höstrue Hellie Hellesdatters guode welge och welberagtt hou, hafuer salt, sködet och afhendt al den odelsjor som hon aate och arfueligen er tillfalden wdj den sönder gar Mölleby j Langlan sogen legendes, fra os och worres sande arfuinger och tell hindes kierre söster Börta Hellesdotter och hindes man Joen Börreson i forshreffne Mölleby boendes, samt och deres sande arfuinger for evindeligh odelseiendom, werre sig wdj skou och marck, luter och lundesteder, fosse ennd kuernefall, jnted undertagendes

Anders Olsson i Bua på Flatön med sin måg Kjell i Öde Långelanda säljer 3 öresbol och 9 penningbol jord, som de genom gifte respektive arv erhållit efter Anders avlidna hustru Börta Halvardsdotter i Bua på Flatön, till Håkan Persson därstädes, vars hustru Elin också ärvt 9 penningbol jord i gården. Håkan Persson med sin hustru blir därmed ägare till fyra och ett halvt öresbol jord i Bua på Flatön. Kommentar: Efter Kield på första raden är ett tomrum lämnat vilket kan bero på att skrivaren tänkt komplettera med efternamn vilket dock inte skett. Möjligen är det denne Kjell som är upphov till att gården Öde Långelanda lokalt brukar kallas Källsbacken. Efter original på pergament i Bohusläns Museum, Uddevalla. Daterat Kila i Morlanda socken den 18 september 1603. Tre sigill med bomärken vidhängande. Avskrift: Folke Almegius. Wij efftterskreffne Anders Olssön i Buffue paa Fladöö och Kield / /, boendis paa Öde Langeland i Langelandtz sogen, wij kiendis och giöre for alle mand witterligtt i t