Berättelser från bygden

Kartongen är helt mjuk av fukt och faller nästan isär när jag drar fram den i ljuset från krypgrundsutrymmet. Jag vet inte vilken låda det är i ordningen, men jag har redan fyllt upp en 30 kubiks container och hunnit med ett antal vändor till Månsemyrs återvinningscentral. Tempot har varit högt för det är ett helt hem som ska tömmas. Dagens arbetspass hastigt tog slut när jag börjar bläddra bland dokumenten. Pulsen höjs en nivå då mitt släktforskarhjärta bultar allt snabbare. Med fågelkvitter i bakgrunden tar jag ut allt i vårsolen och börjar granska materialet närmare. Jag har hittat en skatt! Hur hamnade jag här? Det korta svaret är att min man och jag köpte grannens hus efter att han hastigt gått bort i julas. Det lite längre är att vi hamnade i Svineviken efter flera års letande efter sommarställe. Vi hade tillbringat flera somrar upp och ner för kusten i vår lilla Sunwind 26:a och alltid andäktigt passerat Koljöfjorden dramatiska landskap på hemvägen. När det visat sig att äldsta

Jag vill här berätta om min småskollärare som inte bara lärde mig, utan alla andra Gullholmens barn att läsa skriva och räkna under åren 1922 till 1955. Mor är rar. Far ror. Annas gripande levnadsöde är som följer: Året är 1921 och den lilla kuttern Try ligger till ankars i "hörn" med last av Bohuslänsk granit. Första Världskriget var över och man hade lycksts få en eftertraktad last till Tyskland. Kuttern ägdes av pappan Karl Isaksson, som nyss hade överlåtit sin del till äldste sonen Isak. Besättningen bestod förutom av Karl även av sönerna Isak, Anders samt Vilhelm Olsson från Klippan. Eftersom Karl själv hade drabbats av sjukdom och därför inte kunde följa med på kommande resan var man tvungen att komplettera den unga besättningen med en man. Yngste sonen Jakob, som läste för prästen och skulle konfirmeras, tillfrågades och fick tillstånd av prästen att följa med. Jakob själv såg givetvis det som en utmärkt möjlighet att följa med in i vuxenlivet. Seglen sattes och resan gick som p

Orusts Släktforskare fick förfrågan om släkten Munk på Kärreberg, från en dansk student. Eftersom jag hört talas om Munk sedan barnsben ville jag gå vidare med detta.Munkens hål, ligger strax före prästbostället i Långelanda, där skulle vi som barn cykla försiktigt förbi, så att vi inte hamnade däri. Det är branten ned mot bäcken, som kallas Munkens hål. Vi fantiserade om att en munk hade skadats där. Senare fick vi höra att det var morfars anfar, en präst med namnet Nikolaus Munk, som tillsammans med hästen körde utför branten. Han dog några dagar efter olyckan. Nikolaus Munk bodde på Kärreberg, men skulle vikariera i Långelanda för sin svärfar Per Nering, kyrkoherde i Myckleby, som var sjuk. Nikolaus efterlämnade hustrun Eva Nering och den 2-åriga dottern Sigrid Maria Munk. Sigrid är förmodligen den sista som föddes med efternamnet Munk på Orust. Hon och maken Olof Åkerström bodde på Kärreberg. De flyttade senare till Vasseröd i Långelanda. Sönerna Olof och Niklas Åkerström bodde kva

Lördagen den 28 mars hölls Föreningen Orusts Släktforskares årsmöte i Kulturhuset Kajutan i Henån. Dagen inleddes med en föreläsning av Anders Gustavsson på temat "Kustkultur i Bohuslän". Innan föreläsningen fanns det möjlighet till lottköp. Kent Thorell stod för försäljningen. Kåge Gustavsson, styrelsen ansvarig för bokförsäljning, fanns tillgänglig med föreningens publikationer till försäljning. Även vår kassör Tage Bengtsson assisterade bokförsäljningen. På plats med egen bokförsäljning fanns också Iréne Bernhard. Böckerna "Båtsmän från Orust" finns till försäljning i lokala bokhandeln. Även Helen Olsson fanns på plats med försäljning av de egna böckerna. Den nya boken, femte i ordningen, "Gårdarna runt Kyrkeberga" kommer ut till försäljning måndagen den 30 mars. Boken kommer finnas på Kulturhuset Kajutan i Henån. Läs gärna den fina artikeln om boksläppet i det senaste numret av Västnytt. Ordförande Gun-Britt Hermansson välkomnade föreläsaren Anders Gustavsson. Föreläsning "Kustkult

Två bönder i Varekilsnäs i Stala socken, Henrik Tollesson och Jöns Klementsson, stämmer fogden Kristen Jönsson för att denne tar ut två särskilda skatter, gårdstaga och bygsel, för den jord som böndernas förfäder skänkt till Oslo domkyrka, trots att man dessutom betalar ett stort arrende för samma jord. För att styrka att den mesta odelsjorden i Varekilsnäs ägs av bönderna visar dessa upp många brev, de äldsta från 1300-talet. I breven omnämns ödegårdarna Bö, Bräcke och Tjärnekärr, som sedermera uppgått i Varekilsnäs Nordgård och Sörgård. Lagmannen Jöns Kristensson befriar bönderna från de två skatterna men klargör att utöver arrendet skall en fasteavgift betalas när kyrkojorden övertas av kommande generation. Denna dom uppvisades bland annat vid tinget den 13 december 1671 då den nya svenska överheten ställde samma krav på skatternas betalning. Ärendet hänsköts till landshövdingen. I 1659 års jordebok registreras Nordgården i Varekilsnäs som självägt hemman men Sörgården som biskopsh

Fogden Kristen Vinter med sex lagrättsmän från Orust fastställer rågång på Valön i Stigfjorden mellan Krog Olssons i Kyrkefjäll på Tjörn enskilda skogsteg och betesmark och kronans mark på ön. Gränsdragningen föranleds av att Krog vill inhägna sin del av ön. Bestäms att kronan skall svara för tredjedelen och Krog för resterande del av hägnadsarbetet. Efter original på papper i Kyrkefjälls gårdsarkiv, GLA. Sex lacksigill påtryckta. Daterat Valön, Orust, den 7 juli 1589. Avskrift: Folke Almegius. Wij effterschreffne Madtz Simonssön ij Warrekijll, Halduor Börgessenn i Röd, Biörn Halduorssen i Mögelby, Gregers Olssen i Kierre, Suend Engilbrettsenn i Totorpp och Arffuett i Smedeby, Kongl. Maijts edsuorne lagrettismend paa Ordost, kienndes och giöre alle witterligt mett thette woris obne breff att aar effter Gudtz byrd 1589 thennd 7 dag julij worre wij forsamblede vde paa Waröenn, offueruerendes erlig och welforstandig Chrestiern Winter riidefogett offuer Ordost och Tiörnn, paa enn gange oc