Släkten Reuterberg från Orust härstammar från rådmannen Samuel Reuterberg som levde 1667-1752. Han var under största delen av sit liv bosatt på gården övre Ödsmål i Torps socken. Under perioden 1698-1714 bodde han i Uddevalla. Hans härkomst har länge varit ett mysterium. Men för några år sedan lyckades släktforskaren Olav Nordberg, Göteborg, bördig från Bogane i Myckleby socken på Orust, efter omfattande spaning i arkiv och forskarbibliotek spåra Samuel Reuterberg. Det visade sig att han var född i Ljusnarsberg i Västmanland. Han var son till kyrkoherden Nils Nilsson Krok i Rytterne pastorat strax väster om Västerås. Genom ortnamnet Rytterne kunde också släktnamnet Reuterberg få sin förklaring.

(Utdrag ur Folke Almegius förord till boken)

Denna bok har vi fått löfte om (av Folke Almegius) att digitalisera för att kunna presentera den här på vår hemsida!
Är under bearbetning!

Det finns i många hem gamla släktalbum med fotografier av människor som för länge sedan är döda. Men alltför ofta finns det ingen uppgift vare sig i albumet eller på själva kortet vem som bilden föreställer. Och ett okänt porträtt är tämligen värdelöst, i synnerhet för en släktforskare. Vi som arbetat med denna porträttsamling vill därför uppmana alla som har äldre fotografier att noga anteckna vilka som avbildats. Fortare än man tror finns det ingen kvar som kan berätta vem bilderna föreställer.

I denna samling har omkring 60 porträtt publicerats. Samtliga har bott på Orust. Fotografierna har slumpvis valts ut. Ingen annan princip har följts än att personen (eller den äldste om fler finnes) skall vara född före 1850. tyvärr har vi endast i något enstaka fall kunskap om när bilden tagits. Om möjligt bör man söka få besked om fotografiets ålder när man dokumenterar bilder.

Boken handlar om två grenar av samma släkt, nämligen bröderna Jakob och Erik Jonsson i Prästbacka i Röra socken. Bröderna Jonsson hade även tre systrar. Deras släktgrenar har inte tagits upp i detalj i denna bok.
Jakob Jonsson var född 1795 och dog i mars 1879. Han gick aldrig i någon skola, men lärde sig ändå att både läsa och skriva. Han förde dagbok ända till 14 dagar före sin död. En del av dessa dagböcker har givits ut i bokform av Tegneby hembygdsförening 1991.
Jakob Jonsson hade en kristen livssyn. Han var under många år kyrkvärd. Han var den drivande kraften bakom uppförandet av nuvarande Röra kyrka. Han var lantbrukare och ägde tillsammans med sin bror en kvarn.
Erik Jonsson var också lantbrukare. Han var en allmänt betrodd man i sin bygd. Eriks släkt är mycket omfattande. Han och hans hustru Katarina hade 7 barn och 55 barnbarn. De flesta av barnbarnen hade barn, en del rätt många. De är också, helt naturligt, spridda över hela Sverige och även utomlands. 

(Utdrag ur bokens förord)

Släkten Bruhn från Orust härstammar från kyrkoherden Anders Helgesson i Myckleby som levde omkring 1600-1672. Under inte mindre än 45 år var han kyrkoherde i Myckleby pastorat, som då omfattade och alltjämt består av de tre församlingarna Myckleby, Långelanda och Torp. Denna långa ämbetsperiod har ingen av hans efterföljare överträffat. 

Anders Helgesson skrev sig själv aldrig "Bruhn". Att döma av gamla mäns vittnesmål på 1700-talet kallades han dock i folkmun vanligen "Anders Bruhn". På fädernet kom han från en förmögen släkt i Marstrand. På mödernet hade han uppenbarligen rötter i Skåne. Därifrån kom också släktnamnet Bruhn, nämligen efter gården Brunsgård nära den gamla byn Vä (som under 1600-talet blev stad under namnet Kristianstad). Bruhn-namnet upptogs officiellt först av Anders Helgessons barnbarn. Det skedde mot slutet av 1600-talet långt efter anfaderns död.

(Utdrag ur bokens förord)

Boken innehåller bilder från en svunnen tid på Orust. Det förekommer också en del nytagna foton, som jämförelse till de äldre. 

(Utdrag ur bokens förord)

Omkring 70 spelemän presenteras i boken. Den legendariske spelmannen Dristig-Sweden får ett större utrymme än de andra spelmännen. Torps socken uppvisar det största antalet. I Höggeröd och Töllås fanns snart sagt spelemän på varje gård. Det kunde finnas flera fiolspelare i samma familj. Många spelmän trakterade även ett andra instrument, exempelvis dragspel. Intressant är att se hur musiken gått i arv i flera generationer.

(Utdrag ur bokens förord)

Stora Hasselön, som boken åsyftar, ligger i fjorden, mitt emellan Höggeröd på Orust och Berg-Dramsvik på fastlandet. Alltså inte så långt från inloppet till Uddevalla.

Idén med att skriva om Hasselön kläcktes då jag en dag satt och studerade släktutredning som Hasselö-Stenshults släktförening gjort och som omfattar flera tusen namn som alla härstammar från Anders Olsson och hans hustru Börta Persdotter. Dessa kom till Hasselön 1777 och är den släktföreningens anfäder. Jag tänkte att man kunde forska bakåt i tiden på de personer som gift in sig i den äldre delen av denna släkt.

Denna bok koncentreras sig därför på Anders och Börtas fem mågar resp svärdöttrar, samt Anders och Börtas alla barnbarns män resp hustrur. 

(Utdrag ur bokens förord)

I början av 1700-talet bodde i Hogen nr 1 i Myckleby socken bonden Esbjörn Helgesson och hans hustru Ingeborg Trondsdotter. De fick åtminstone fem barn. Många Orustbor härstammar från dessa makar. Jag har i denna släktutredning arbetat med att kartlägga avkomlingarna efter de två äldsta sönerna, Helge och Jöns.

Jöns Esbjörnsson övertog faderns gård i Hogen. Flera av hans barn och efterkommande har sedan bott i Hogen ända in i vår tid. Ännu ägs flera av Hogens gårdar av Jöns Esbjörnssons ättlingar. Denna skrift begränsar sig därför till den del av Jöns släkt som bott kvar i Hogen. 

(Utdrag ur bokens förord)

När vi på 1970 började släktforska, besökte vi landsarkivet i Göteborg. Där träffade vi många äldre herrar som alla berättade om sin rakt nedstigande manliga härstamning. Då väcktes idén om att finna ett liknande rakt kvinnlig släktlinje.

Vår gode vän, den erfarne släktforskaren, Erik Skantorp, tillfrågades om en sådan linje kunde ha samma värde i släktforskarsammanhang. "Ja, den är åtminstone säkrare" svarade han med glimten i ögat.

(Utdrag ur bokens förord)

Boken gör ett försök att beskriva de gamla folkskolorna och dess lärare i Myckleby, Långelanda och Torps socknar.

Folkskolan, som så småningom innefattade småskolan, lagstadgades 1842. I de flesta socknarna dröjde det dock några år innan undervisningen kom igång och särskilt dröjde byggandet av skolhus. Torp kunde dock redan 1855, som den första församlingen på Orust , ta i bruk sitt skolhus vilket uppförts på gården Kyrkebyns mark invid kyrkan. Redan 10 år senare fick Torp sitt andra skolhus. Detta skulle enligt beslut i skolrådet uppföras på lämplig plats och man valde Stenshult, som låg i andra ändan av socknen. I Myckleby och Långelanda dröjde det ytterligare några år och dessa socknar fick sina första skolhus 1868 respektive 1874.
(Utdrag ur bokens förord)

Denna bok är indelad i tre olika avsnitt. Det genomgående temat är, som titeln säger, sjöfolk och sjöfart från olika håll på Orust.

Första delen är utarbetad av Jan Kilborn och handlar bland annat om hur man kan söka efter fakta i olika arkiv med uppgifter om sjöfart.

I andra delen hittar vi historien om skeppsredaren John E Olsson och sjömän från Orust som seglat med honom. Detta avsnitt är författat av Folke Carlsson.

Ingrid Samuelsson är författare till del tre och handlar om hennes far Anders S Samuelssons levnadsöde.

Boken är uppdelad  i två avsnitt. Det första och största handlar om gården Lalleröd i Tegneby och har skrivits av George Gullberg och Ingrid Samuelsson.

Det mindre avsnittet handlar om isupptagning i Vasseröd och då det är i samma trakter tyckte vi det passade bra att ta med det i denna bok. Avsnittet har författats av Birgit Flyholt.

Del två i boken handlar om omkomna sjömän från Torps socken

(Utdrag ur bokens förord)

Till grund för denna bok ligger ett digert material som togs fram av en studiecirkel i början av 1980-talet. Cirkeln bestod av Göran Pettersson, Häröd, Erik Larsson, Kårtvet, Hjalmar Andersson, Vasseröd, Bengt Berntsson, Äng, Britta Berntsson, Äng, Elof Gustafsson, Kärra, John Erik Berntsson, Krabberöd, Astrid Berntsson, Krabberöd samt Johan Relfsson, Kärra. Göran Pettersson var cirkelledare.

Vi ville nu ge ut en del av detta digra material som en årsbok. Det vi har inriktat oss på är vägbeskrivningarna. Snart finns det ingen kvar som minns de här gamla vägarna och det är mycket viktigt att detta dokumenteras så gott vi nu kan.

(Utdrag ur bokens förord)